min osynliga cirkus.

via godslonelyman

den oslagbara känslan av att skratta sig fördärvad över att inte alls förstå den fantastiskt obegripliga skissen, och sedan helt plötsligt förstå den. lisa vann årtiondets skiss. ritades självklart efter en semla.

kan väl posta en bild per dag tills jag kommer på hur jag egentligen ska lägga upp det här. vad ska jag göra med alla bilder? flickr? den här bloggen? en systerblogg? något i stil med eatable.karlrobin.net? jag vet inte. men det är ingen brådska.

det som började som ett infall när jag igår passerade japan photo har på bara ett drygt dygn visat sig vara den bästa jävla ogenomtänkta idén jag haft på länge, och en lovande start på det nya året och årtiondet. det som nu följer är (antagligen veckor av) ett nöjesfyllt experimenterande, utforskande och lärakännande av min första riktiga kamera. jag ska med stor glädje ta mig an att göra alla fotomisstag och fota alla fotoklichéer jag kan tänka ut. med nöje. jag vill inte bli bäst. jag vill bara fota. tack kosmos.

det här kommer bli himla kul alltså.